måndag 30 januari 2012

Wedding bells!


Idag fick jag en jättefin överraskning när jag kom hem från stan! På golvet i hallen låg ett brev till mig, en jättefin kuvert som jag rev upp direkt. Däri låg den här fina bröllopsinbjudan från Biljana! Känslig som jag är började jag lipa! Biljana ska gifta sig!! Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är för hennes skull, att hon har hittat sin drömprins och att de nu ska bilda familj och skapa en framtid tillsammans! Jag och Biljana har växt upp tillsammans och när vi var små var vi kära i samma kille som hette Ted! Sen har vi nog varit kära i samma kille vid ett annat tillfälle också. Men nu har vi blivit vuxna och det har blivit dags för Bilja att ta det stora vuxensteget! All lycka och kärlek till er! <3 

Nu är det som så att bröllopet kommer att äga rum i Bosnien i sommar! Detta gör det lite svårt för mig, jag vet inte hur det kommer vara med min semester, jag vet inte om jag överhuvudtaget kommer åka till Balkan i sommar. Jag och tjejerna har planerat en vecka i Kroatien men jag kan inte åka till Kroatien och inte åka till Bosnien, och åker jag till Bosnien så är det väldigt dumt att inte gå på bröllopet! Men vad ska jag göra! Biljana är den första kompisen som jag lärde känna när vi kom till Sverige, självklart vill jag vara med och fira hennes stora dag!

Jag kom till Sverige 4 augusti 1994, och i april 1995 flyttade vi till en flyktingförläggning i Asarum. Vi bodde i små "baracker" där man hade ett sovrum men delade kök, tv-rum och toalett med 6 andra familjer! Biljana och jag bodde i samma barack och det var så vi träffades. Det är det vidrigaste stället jag någonsin bott på men också det roligaste. Vi var ett helt gäng i olika åldrar som umgicks och gick på samma skola tillsammans. Vi var ute till sent på kvällarna och lekte lekar eller bara satt och berättade roliga historier för varandra. Under sommaren 1995 kom beskedet att förläggningen skulle stängas och vi fick flytta antingen till en flyktingförläggning i Nässjö eller i Hultsfred. Både min och Biljanas familj kom med i gruppen som skulle till Hultsfred. Tiden i Hultsfred var underbar för oss barn, jag har många fina minnen från den tiden. Jag och Biljana lekte tillsammans varenda dag, badhuset var vårt favoritställe! Vi gick i samma klass, klädde oss likadant och folk trodde att vi var systrar! Men så småningom fick Biljanas familj uppehållstillstånd och de flyttade från Hultan, medans jag och min familj fick bo kvar där något år till. Jag och Biljana behöll kontakten, vi brevväxlade och Biljana kom på besök ibland. Men som med allt annat när tiden går och man blir äldre så började vi höras mer sällan. Vi flyttade också till en annan stad, vi  hördes via tel då och då men träffades inte så ofta. Idag hörs vi också lite då och då men träffas nästan aldrig, och ändå bor vi väldigt nära varandra. Det är väldigt synd! Går jag inte på bröllopet kommer jag definitivt träffas med Bilja i Swe och jag hoppas att kontakten tas upp ordentligt och att vi börjar träffas oftare! <3<3 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar