* Avundsjuka är en av de värsta sakerna en människa kan bära med sig! Varför finns det? Varför är en del människor avundsjuka på andras lycka och framgång? Avundsjuka bär med sig en massa lögner och skit snack vilket sårar andra och leder till att man blir ovänner. Är det lönt? Är det bättre än att glädjas tillsammans? Var kommer avundsjukan ifrån?
* Jag stör mig nåt så fruktansvärt på dagens ungdomar som är så jädrans respektlösa!! Inte bara mot äldre, utan mot sina vänner och mot sig själva! Varför? Är det så svårt att visa lite artighet, att vara snäll, att inte kalla kompisar för glåpord och framför allt att gilla sig själv? Förra veckan var jag med om samma sak två gånger. Ungar som står mitt i vägen och VÄGRAR att flytta på sig. Första incidenten var när jag skulle till stationen, då stod ett gäng ungar 13-15 år gamla mitt i ingången till stationen och vägrade flytta på sig när jag kom!!! De ser att jag ska in och glor på mig som om jag var från Mars. Jag trängde mig lite försiktigt förbi och sa ursäkta när jag egentligen hade lust att ta skateboarden från den ene och drämma till varenda en av de med den! Andra incidenten var inne i stan. Då gick jag på en smal gång, på högra sidan av gången var det en affär och på den andra uteservering. Där stod en kille och tittade på skyltfönstret medans hans flickvän stod mitt i gången och vägrade flytta på sig när jag kom. Den här lilla damen var faktiskt inte lika ung som ovanstående, hon var snarare i min ålder. Vad är det för fel på folk?
* Varför har vi i Sverige svårt att ge komplimanger? Det är vanligare att hålla tyst och titta snett än att ge en komplimang. Varför är det så? I min familj och i min kompiskrets så ger vi varandra komplimanger väldigt ofta. Det är inget konstigt utan helt naturligt. Men i Sverige är det inte alls likadant. Självklart har jag hört folk ge komplimanger till andra, men det händer inte ofta. Om någon har klätt upp sig extra fint, om någon har klippt sig eller köpt ett nytt plagg varför inte då ge en fin liten komplimang på det. Jag vet att många resonerar med "är det något jag inte tycker om så berömmer jag inte det". Nä men hur ofta kommer någon skitful till jobbet, hur ofta har någon en skitful tröja på sig, hur ofta har någon en skitful frisyr? Det kan vara att någon har köpt ett plagg som inte är ens egen stil och man hade själv inte köpt det, men det klär den andra personen och man ser att den andra personen gillar det, varför kan man inte då säga några fina ord? Jag vet inte, det här är något som jag ofta har tänkt på och uppmärksammat det i många situationer. Men alla gillar vi att få komplimanger, inte sant?
* Varför tror man alltid att gräset är grönare på andra sidan ängen? Varför är man aldrig nöjd med det man har? Varför längtar man efter mer? Varför längtar man till framtiden och inte lever i nuet? Varför är man aldrig nöjd med sig själv?
*Varför? Varför? Varför?
Någon som har svar på mina Varför?
( jag har redigerat i texten pga dåligt samvete, ibland blir det bara fel och kan lätt tolkas fel. jag menar absolut inget dumt och vill verkligen inte såra någon. Men för det inte ska missuppfattas så har jag ändrat lite.. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar