Idag var det dags för min undersökning, gastroskopi. Jag hade tid kl. 13.00 på Göingekliniken. Men tiden från igår kväll till kl.13.00 idag stod stilla kändes det som, jag ville bara få det gjort. Jag fick inte äta eller dricka 6 timmar innan undersökningen så i morse låg jag kvar i sängen och försökte somna om, eller iaf ligga kvar i sängen allt för att inte gå upp för tidigt för att sedan bli hungrig eller törstig. Men det gick bra. Jag var för nervös för att känna av hungern och med törsten gick det också bra. Mamma och Emma mötte upp mig och följde med mig till kliniken. Väl där fick jag vänta någon minut innan läkaren kom. Jag hade fått höra att han skulle vara väldigt otrevlig, lite sådär arg, men både sköterskan och läkaren var väldigt trevliga och lugna. När det väl var dags skakade jag i hela kroppen, jag ville springa därifrån. Men jag samlade mig följde med sköterskan in på rummet och lyssnade på hennes instruktionen på hur allting skulle gå till.
Jag fick först dricka en vit vätska och sedan sprejade läkaren in bedövningsmedel i munnen som jag fick svälja. Jag fick lägga mig på sidan på sängen, sedan fick jag ett plastmunstycke i munnen som jag kunde bita i. Jag fick för mig att det bara var en tunn ståltråd med en liten liten kamera på som jag skulle svälja men det var just en SLANG som läkaren kom med och förde ner i svalget på mig! Jag fick ta ett djupt andetag och när han förde ner slangen skulle jag samtidigt försöka svälja, det gick sådär. Jag började klökas, men eftersom jag varken ätit eller druckit något så var det ingenting som kom upp, som tur är. Och hade jag inte haft munstycket i munnen hade jag antagligen bitit sönder slangen. Han förde slangen längre ner i magen på mig och börja pumpa in luft för att kunna se bättre. Det var det obehagligaste jag varit med om. Jag trodde att magen skulle explodera och samtidigt kände jag slangen i strupen hela tiden, det gjorde både ont och kändes obehagligt. Jag försökte ta djupa andetag och slappna av precis som sköterskan sa att jag skulle göra men det var inte så lätt jag klöktes och tårarna rann nerför kinderna på mig. Det hela tog 3 min men det var de längsta 3 minuterna i hela mitt liv.
Det var inget konstigt med min mage. Jag har antagligen haft en magkatarr men den har läkt ut. Jag hade någon prick på magsäcken men det var inget allvarligt. Jag har mycket magsyra i magsäcken och det får jag när jag är stressad eller nervös inför något. Jag skulle iaf sluta med Omeprazol, inte hålla på och medicinera mig hela tiden så fort jag har halsbränna utan vänta ut så försvinner det själv. Då och då kan jag ta de vanliga tabletterna Inside eller RaniQ som jag tagit innan, men inte för mycket. Under undersökningen tog läkaren även vävnadsprover och det får jag vänta med att få svar på. Det känns riktigt bra att det inte är något konstigt med magen och det känns bra att jag har fått göra det här så jag är övertygad om att allt är bra.
Efter undersökningen kände jag mig väldigt bubblig och gasig i magen. Jag var bedövad i halsen och det kändes ömt i strupen. Jag gick en runda på stan med Mamma, pappa och Emma innan vi körde hem till de där jag fick bädda ner mig i soffan en stund. Mamma lagade den godaste kyckling och grönsakssoppan till mig som jag kunde äta sen när bedövningen hade släppt. Nu på kvällen känner jag mig fortfarande bubblig i magen och öm i strupen men det går över om någon dag, det är rätt vanligt.
Jag har iaf världens bästa familj som alltid ställer upp och alltid är där för mig!! Älskar er över allt annat på denna jord! Och jag älskar André med sååå klart!!! <3 :)
....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar